Tårarna bränner bakom ögonlocken. Saknaden slår till med full kraft. Varför fick du inte vara kvar hos oss??? Du har så vackra barnbarn som du aldrig får uppleva, två söta dotterdöttrar och en dotterson och en sonson.. Alla fyra lika charmiga och superfina!! Du hade varit så stolt!!
Du hade varit den bästa mormodern/farmodern som någonsin gått på vår jord. Din blick när du tittat på dem hade kunnat smälta vem som helst.. Du var så full av liv hela tiden fastän du mådde så illa och hade så ont :( Din kämpaglöd tog aldrig slut..
Vem som helst hade gett upp redan efter de första omgångarna.. tänk att gång på gång bli friskförklarad för att nåt år senare åter få besked om metastaser..
52 cellgiftsbehandlingar och 52 strålningar.. en pärm full med bara dina journaler.. alla andras journaler fick plats i mappar..
Din kamp bara för att orka gå till toaletten de senaste veckorna.. du smög sakta framåt 5 meter, satte dig på stolen och vilade och sen resterande 4 meter.. sen samma procedur tillbaka till soffan..
Finns ingen annan människa som jag kommer att beundra lika mycket som dig min älskade mamma!!
Du finns i våra tankar varje dag. Barnen pratar om dig och säger gonatt till stjärnorna på natten, fullt övertygade om att du är den där vackraste stjärnan som de ser på himlen!
De frågar om dig och de skrattar när jag berättar olika tokiga saker som du sa eller gjorde :)
Jag lovar att vi ska berätta lika mycket för lilla Loke sen åxå när han blir lite större :)
Har fått kort på dig av Agneta och barnen tycker att du är så fin på dem!! Ska försöka ta kopior sen åxå så Johnny också får.
25 februari idag.. bara en vecka kvar till dagen du lämnade oss rent kroppsligt.. i våra hjärtan lever du alltid kvar!!
Jag älskar dig mamma!!
// Kram din dotter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar