En tomtesaga från 2005

När Linnéa gått och lagt sig på kvällen innan julafton kan Linnéa inte somna. Det är ju så spännande med jul! I morgon är det julafton och då ska det ätas massvis med god julmat, köttbullar och julskinka och så julgodis och pepparkakor. Och sedan kommer tomten med alla julklappar.
Det är ett väldigt tisslande och tasslande i huset, Linnéa hör hur mamma Katten och pappa Stefan prasslar med papper och viskar och skrattar. Linnéa funderar på att smyga upp och se vad som händer, men samtidigt vill ju Linnéa att det ska bli julafton så fort det bara går och då är det ju bättre att somna på en gång, så är det julafton när man vaknar!
Linnéa kniper ihop ögonen hårt och tar riktigt i för att försöka somna. Men det går inte! Linnéa måste ju samtidigt hålla lite utkik mot strumpan som hänger på den halvöppna sovrumsdörren, för någon gång kommer ju tomten och stoppar dit en julklapp. Och Linnéa skulle gärna vilja se om det är tomten sjäv som kommer eller om det är en av tomtens nissar.
Mamma Katten säger nämligen att det är nissarna som delar ut paketen i alla barns strumpor eftersom tomten själv har fullt upp med att förbereda sig för julklappsutdelningen på julafton. Linnéa vrider och vänder sig i sängen och kan inte somna. Till sist blir det mörkt och tyst i huset och mamma Katten och pappa Stefan har gått och lagt sig och bara julstjärnan i fönstret lyser. Då hör Linnéa ett tyst tassande och en nysning, Linnéa tittar mot dörren och ser en röd luva skymta fram bakom dörren. Linnéa hör sedan ett skrapande och sedan två nysningar till och blir väldigt nyfiken. Linnéa smyger upp ur sängen och kryper på golvet fram till dörren och får syn på en liten tomtenisse!
Nissen är bara ungefär en halvmeter hög, som en mellanstor hund ungefär, och är klädd i grå byxor och en grå stickad tröja. På golvet ligger en liten, röd tomteluva. Tomtenissen ser gammal ut och har skägg fast han är så liten.
Tomtenissen hoppar och hoppar för att försöka nå att lägga julklappen i strumpan som hänger på dörrhandtaget och till slut lyckas han. Då sätter han sig ner och torkar sin rinnande, röda näsa med en stor rödrutig näsduk och suckar. Nissen har varit fullt upptagen av att få ner paketet i strumpan och har inte sett Linnéa.
Nu kan inte Linnéa vara tyst längre, utan viskar försiktigt "Hej tomtenissen!".
Nissen vänder sig förskräckt om och ser på Linnéa och så säger han lite surt "Hej du! Ja, det är ju typiskt, nu har du sett mig också." "Det här var ingen bra julnatt" suckar han sedan.
"Vad menar du?" frågar Linnéa.
"Jo, du förstår, det är inte meningen att människor ska se oss tomtenissar men jag måste ha tappat min luva när jag hoppade. Med luvan på huvudet är jag osynlig, men utan den kan du se mig". "Jag har haft en så jobbig natt" fortsätter nissen. "Jag har blivit så förskräckligt förkyld förstår du, och då är det jobbigt att lägga paket i alla strumpor. Det hade varit enklare om människorna ville hänga strumporna lite lägre så att vi nissar når, nu måste man klättra och hoppa för att kunna lägga i paketen, och det tar på krafterna" säger nissen och nyser igen. "Stackars tomtenisse" säger Linnéa. "Gör det väldigt mycket att jag sett dig, jag kunde inte sova för att det är så spännande att det är julafton i morgon och så hörde jag dig nysa".
"Nej, du verkar vara ett snällt barn så det gör nog inte så mycket" säger tomtenissen. "Men du behöver väl inte berätta för någon att du sett mig, för då kanske de andra nissarna hör det och retar mig för att jag inte gjort mitt jobb ordentligt".
"Jag lovar att jag inte ska berätta det för någon" säger Linnéa.
"Oj, oj, oj" säger tomtenissen "jag har många paket kvar att lämna i strumpor i natt och jag är redan trött".
Då får Linnéa en idé! "Skulle det inte hjälpa med lite varm choklad?" frågar linnéa "då blir du säkert piggare!".
"Ja, det har du rätt i, det skulle vara gott!" säger nissen och nyser igen.
Linnéa tar nissen i handen och de smyger ut i köket. Linnéa tar fram mjölk ur kylskåpet och häller i två muggar och ställer dem i mikrovågsugnen och värmer mjölken och så plockar Linnéa fram två skedar och en burk med O'boy.
I skafferiet hittar Linnéa också pepparkakor och ställer burken på köksbordet.
Tomtenissen har hoppat upp på mikrovågsugnen och passar den så att de kan stoppa den precis innan den säger "pling" så att inte mamma Katten och pappa Stefan vaknar.
Sedan bänkar sig Linnéa och nissen vid köksbordet och dricker varm choklad och äter pepparkakor.
Tomtenissen berättar att han och alla nissarna har arbetar hårt hela december för att göra alla julklappar klara.
"Men vi gör mycket mer än julklappar" berättar nissen.
"Vi är osynliga när vi har våra luvor på oss just för att vi ska kunna smyga in i hus och trädgårdar och kontrollera att allt är som det ska och hjälpa till om det är något som behöver göras".
"Vad gör ni då?" undrar Linnéa.
"Kommer du ihåg här om dagen när pappa Stefan letade och letade och inte kunde hitta julpyntet? Och att det sedan stod rakt framför näsan på honom i en garderob?"
"Ja, det kommer jag ihåg" säger Linnéa.
"Vem tror du letade fram kartongen med pynt och ställde fram den så att pappa Stefan nästan snubblade på den?" frågar nissen klurigt.
"Det är sådant vi hjälper till med!". "Så nästa gång de vuxna tror att saker bara ordnar sig av sig själv, då vet du att jag eller någon annan nisse har tittat förbi" säger tomtenissen och blinkar. Sedan tar han en stor klunk choklad och sätter ner koppen.
"Nej, nu måste jag ge mig iväg igen, jag har mycket kvar att göra innan det blir morgon" säger nissen. "Tack så mycket för chokladen - det var jättegott och jag känner mig mycket piggare". "Det var kul att träffa dig" säger Linnéa och fortsätter "jag lovar att inte berätta för någon om dig".
"Det finns en sak till du måste lova mig innan jag går" säger tomtenissen och tittar strängt på Linnéa. "
Du måste lova att du inte öppnar paketet i strumpan förrän i morgon bitti när du vaknar!"
"Det lovar jag" säger Linnéa. "Nu är jag så trött att jag tror jag somnar och sover gott".
"Ja, sov gott och riktigt god jul!" säger tomtenissen.
Och så sätter han på sig sin luva och bli osynlig!
Men så ser Linnéa hur en av pepparkakorna i burken plockas upp och försvinner ner i en osynlig ficka!
Linnéa går och lägger sig och somnar direkt. På morgonen när Linnéa vaknar och minns tomtenissen undrar Linnéa om det var en dröm eller om Linnéa verkligen träffat tomtenissen på riktigt.
Men när Linnéa går ut i köket säger pappa Stefan som håller på och lagar frukost.
"Jag tror jag håller på att bli gammal och förvirrad, först kunde jag inte hitta julpyntet och nu har jag bestämt för mig att jag torkade av köksbordet igår, men nu är det fullt med pepparkakssmulor!"
Linnéa fnittrar men berättar inte för pappa Stefan om vilka det är som ätit pepparkakor.
Istället säger Linnéa, "Pappa, nästa år tror jag att vi ska sätta julstrumpan lite lägre, för att om det är som mamma säger, att det är nissarna som lägger i paketet, så kan det kanske vara svårt för dem att nå och om de är förkylda kan det vara jobbigt att hoppa".
Pappa Stefan ser lite förvånad ut men säger "Vet du Linnéa, det har jag inte tänkt på, men det har du rätt i!"

Att tänka på...Sätt inte julstrumporna för högt så att små förkylda tomtenissar har svårt att lägga paket i dem!