En lycklig saga som plötsligt försvinner.
Ett hastigt farväl och tårar som rinner.
Munnen skrattar men hjärtat gråter.
Han som gick kommer aldrig åter :(
När man är nere och allt känns trist.
När sorgen är stor och glädjen man mist.
Då ser man ej ljuset och allt är svart.
Det finns ej skillnad på dag och natt.
Det är då man ser vilka vänner man har.
En del försvinner, men de bästa blir kvar.
De finns bakom mig och ger mig stöd.
Hos dem kan jag skrika ut all min nöd.
De delar min gråt och torkar min tår.
Ger av sig själva allt vad de förmår.
Jag kan ej beskriva den tacksamhet jag känner.
Vilken lycka att äga sådana vänner.
There once was a little girl who never knew love until a boy broke her heart....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar