Snart är den eländiga September slut..!!

Egentligen är det ju en vacker månad som skiftar i allsköns färger och vädret är oftast underbart... (allt är ju relativt..).
Men månaden innebär ju en liten påminnelse om tråkiga händelser :(
I September dog ju min vän Robban när hans bil rasade ner över honom när han meckade..
I September inträffade terrordåden i New York.. minns den dagen som igår.. var hemma och mammaledig med Linnéa då och hela dagen tillbringades framför tvn och med en oro över hur man skulle göra med allt?!? Skulle man tömma sina bank-konton och storhandla, var det världskrig på g? Många tankar snurrade i skallen de nästkommande dagarna..
Året därpå åkte jag, S och Linnéa till Teneriffa.. glada över det lilla pyret i magen som inte många visste om än.. veckan gick och vi badade och turistade och njöt av den lilla semester-resan.
På hemresedagen kände jag ett orosmoln i kroppen, vart lite rosa på papperet när jag gick på toa.. Flygresan hem kändes kaotisk iom förseningar pga fulla turister som blev avslängda av planet.. Väl på Arlanda så var även tåget till Mora försenat..
Efter nån timme på tåget så kände jag att det rann till lite i trosan så jag skulle skynda mig på toaletten men när jag reste mig så kom en störtflod av blod..missfall! In snabbt och bytte byxor innan nån skulle hinna se.. kom tbx till min plats och S tittade till på mig och undrade varför jag bytt byxor, då började tårarna rinna och han förstod direkt. Gick och letade reda på en konduktör som i sin tur ringde ambulans och kom med en cola till mig för hon tyckte jag skulle dricka lite..
I Borlänge mötte ambulansen upp så jag fick åka till akuten i Falun, ensam.. S fick ju lov att försöka få hem Linnéa med packning och barnvagn mm
När jag kom till akuten kunde de bara konstatera att jag iaf haft tur så att allt var ute och jag slapp skrapning.. de ville ha mig kvar över natten men jag ville hem!
Så jag fick skriva under ett papper att jag åkte hem på egen risk och sen lånade jag telefon och ringde först pappa men han var och jagade.. sen ringde jag Ellinor och den ängeln klev upp mitt i natten utan frågor och åkte hela vägen till Falun och hämtade mig!! Jag är evigt tacksam för att jag har såna vänner!!!
Trots att det gått så många år och missfall är sånt som händer hela tiden för folk så känns det i varje nerv i kroppen den 18 sept att nånting fattas..
Det är ju inget man sörjer så mycket men det gör ont iaf.. man hade ju redan börjat fundera på namn och kön och såna där mysiga tankar man har när man är gravid..
Men nu är snart månaden slut och det är dags att se framåt igen!! Med nya tag mot framtiden..!!

Att inte räcka till

Har haft många dagar på sistone när jag känner att jag inte räcker till.. Mina vänner mår dåligt och jag skulle vilja göra allt för att de ska få det bra!! Vill att de ska vakna varje morgon med ett leende och en vetskap om att det är en underbar dag som står framför dem!
Men de går igenom allehanda skärseldar just nu med sjukdomar och handikapp och olyckor och dålig ekonomi och det känns som om det inte tar slut!!! Hösten 2010 borde gå till historien som en av de värsta rent psykiskt!!
Nåt händer hela tiden varje dag och ingen av dem hinner hämta sig förrns nästa smäll kommer..
Ska bli skönt att få åka ner till Stockholm i november och hjälpa syrran iaf.. så mycket som hon ställer upp på mig så vill jag ge tillbaka när jag kan :) Fast det är nog bäst att hon får laga lite mat iaf.. Jag kan bära maten när vi handlar eftersom sambon hennes är operererad i armen.
Jag och Alexander ska mysa med godis och se på film hahaha och ingen får smaka nananana ;)
Ska passa på att träffa lite andra vänner också och gå på bio och åka lite båt kanske *ler* och tamigtusan om jag inte ska leta mig till Nynäshamn och se hur Jufsica bor och få träffa hennes små trollungar *ler*

En härlig höstdag i finnmarken..

Idag var det dåligt väder med duggregn och allmänt höstligt... Olivia ville på marknaden men vem hade lust att gå där och frysa!?
Så ist packade vi in oss i bilen, köpte med oss korv, bröd och Mer och styrde kosan mot Orsa Finnmark. Svängde av från E45 mot Näckådalen och tog det allmänt lugnt..
Vi stannade till vid en bro som går över ån och kollade runt lite.. åkte och kollade på huset som kusin Micke har byggt upp igen efter branden, synd de inte var hemma så vi kunde våldgästat dem hehehe...
På hemvägen gjorde vi ett stopp vid Näckådalens såg så barnen fick se den, jag har inte sett den sen på säkert 25 år så det var lite kul för mig åxå. Den är ett par hundra år gammal men har blivit restaurerad de senaste åren så den fungerar igen.
Sen höll jag på att skrämma livet ur barna när vi såg en älgko vid vägen och jag hojtade till *S*
Sen bara några minuter senare så såg vi en till på andra sidan vägen!!!!
Efter några timmars resande i skogen så började barna bli hungriga så vi åkte till Lintjärn och tänkte grilla korv i slogboden där men då var det folk där som fiskade så vi vände och åkte mot civiliserade trakter ist.
Lämnade igen kikaren till morfar och åkte hemöver när... vi såg en älgko till!!! 3 älgar på en dag!!! Nytt rekord för sjuttsingen!!!
Melle somnade gott i bilen och vi åkte hem och gräddade våfflor ist, gott det åxå men inte så mättande tycker jag..
Fick prata lite i telefonen också med en lite lagom salongsberusad spellevink som är väldigt go *ler*, men nu ska jag försöka få syskonen Jansson och Gustafsson i säng så det blir tyst och lugnt i huset..